Detta med husläkare och hemsjukhus

I den här åldern när man ser sitt liv i backspegeln, börjar man alltmer fundera över kroppens förgänglighet. Allsköns åkommor och diagnoser, som man ibland inte ens vetat att existerar, börjar dyka upp i patientjournalen. Samtidigt börjar man förstå sin historia allt bättre, och man är snubblande nära ett svar på otaliga frågor man ställt sig under livets gång. Eftersom många åkommor dessutom är ärftliga, anser jag det vara viktigt med både kontinuitet och tillbakablickar i vården. Här kommer husläkaren in i bilden. De läkare som varit yrkesverksamma på samma vårdinrättning under snart sagt ett helt yrkesliv, besitter en ovärderlig kunskap om sin patients historia under generationer bakåt. Denna kunskap kan sedan vara till gagn för yngre läkare som i sin tur får lära känna nya generationer under sin yrkesbana. Hemsjukhus är bra för den som det passar för. Själv skulle jag nog inte, den dag jag blir allvarligt sjuk, välja hemsjukhus som alternativ om möjlighet till vård på bäddavdelning fanns. Som jag ser det, är tryggheten större på en avdelning, och inte minst är möjligheten till kontakt med andra patienter viktig för upprätthållande av livsgnistan. Men det är ju möjligt att min åsikt idag blir en annan den dag jag står inför dilemmat att välja vårdform för en allvarlig sjukdom.