Regn och konst

Sommarregn i stan, idag en njutning

Igår regnade det också när jag skulle susa iväg och hälsa på mamma. Då blev jag inte så glad. Varje dag längtar jag efter att få träffa mamma.
Men jag ringde till henne istället. Hon lät pigg och glad i telefon och tyckte att jag visst inte behövde  riskera att bli genomblöt, utan nöjde sig med att vi skulle träffas idag istället.
Och idag regnade det som sagt också, just när jag skulle susa iväg från jobbet till mamma kom ett skyfall. Men jag väntade ut regnskuren och tog mig gladeligen torrskodd till mamma.

Men jag hade andra planer för kvällen också.
Imorse kom jag ihåg att jag glömt att besöka konstutställningen i Mitt-i-stan-huset under veckoslutet. Och idag var sista dagen innan konstnären skulle komma och plocka ner tavlorna.

Jag visste att jag ville se utställningen.
Medan jag satt hos mamma granskade jag himlen och såg att ett nytt skyfall hotade. Men jag tänkte optimistiskt att om jag ger mig iväg utan dröjsmål hinner jag nog in under tak innan regnet öser.
Så gick det nu inte. Jag hann bli ordentligt dränkt innan jag var hemma.
Men utställningen, den ville jag fortfarande inte missa.
Och tänk, regnet upphörde.
Jag ut som blixten, och underbara målningar fick jag se, vilket jag nog hade anat.

Sommarregn kan kännas som en njutning när man gör allt för att övervinna hinder.
Några regndroppar är ingenting i det stora hela.
Bara skönt.

Jag har ingen talang för måleri men skulle gärna pröva på i alla fall.
Perspektiv behärskar jag inte, har gestaltningsproblem på grund av mitt funktionshinder.
Är urusel på att teckna.

Men jag vill gärna försöka lära mig.
Nångång ska jag kludda med olja och akryl.

Bibeln

Samtidigt med Augustikuppen i Sovjetunionen 19-21 augusti 1991 hade jag semester tre veckor.  Mamma och jag njöt på "sommarstugan" (tidigare året-runt-bostad). Mamma pysslade på med sitt och jag läste Bibeln, från pärm till pärm, på tre veckor.

Ett omvälvande litteraturupplevelse är den, Bibeln.
Gamla Testamentet fängslar mig speciellt mycket.

Nya Testamentet ger kanske inte mig lika stort intellektuellt utbyte.
För det är just på ett intellektuellt plan som mitt hjärta börjar slå snabbare när jag bläddrar i Bibeln.

Mamma sa en gång vid en av våra matbordsdiskussioner, den gången gällande religion att  "det är religionen som ska bära människan och inte människan som ska bära religionen". Klokt sagt tycker jag.

Så jag är intresserad av Bibeln på ett intellektuellt plan.
Ett personligt gudsförhållande vet jag inte vad det är.

Om vi människor har svårigheter i våra relationer till människor omkring oss som vi ser och känner, hur ska vi då kunna lita så mycket på en Gud vi aldrig har sett, att han kan bli personlig för oss?

Tror jag inte.

Singel eller mingel

Jag borde egentligen sova för länge sen, men här sitter jag i sommarkvällen framför datorn och tittar ut på grönskan och det obeskrivbara nordiska sommarljuset.
Ett brännande ämne har jag på gång igen.
Jag funderar över de relationer man blir del av under livets gång.
Mamma är den första relationen varje människa har.
Papporna är livsviktiga för sina barn (läs: döttrar) men den kvinna i vars kropp man blivit till är den viktigaste av alla. Det går inte att bortförklara, fast man kanske gärna som dotter vill hävda något annat under vissa perioder i livet.
För min del blev det ingen egen familj.
Barn har jag egentligen inte längtat efter, har alltid njutit av andras barn, men har också någonstans djupt i det undermedvetna insett min otillräcklighet för mammauppgiften både i fysisk och psykisk bemärkelse.
Däremot har jag ända sedan tidiga år i livet sett fram emot en nära relation med en man som jag skulle älska lika högt som jag älskade min far.
Relationer har jag haft, men ingen som riktigt hållit måttet.
Om inte förr så när man drabbas av sorg, märker man också hur futtiga andra relationer framstår i ljuset av att förlora den första av dem, relationen till sin mamma.

Vänskapsrelationer är livsviktiga också de och bör inte underskattas.
Intuitionen berättar för oss människor vilka som är våra verkliga vänner, och de är många, fler än vi tror.
Så det gäller att som singel kasta sig ut i minglet och känna värmen från medmänniskorna.

Att komma igång

I solen spricker trollen.
När jag får möjlighet att sitta ute i solen och läsa känns livet nästan som förr.
Det känns som att det finns hopp för mig och min framtid.
I somras hade jag ingen koncentration alls över för böcker, TV eller radio. Men det börjar gå allt bättre.
Idag igen hade vi en fin stund med mamma ute på "hennes" terass.

Men jag är bekymrad över många saker, fler än förr.
Mest bekymrad är jag över hur sorgen påverkar mitt beteende. Jag har blivit bättre på att ta för mig och njuta av det som vardagen bjuder, men samtidigt tampas jag med  (omotiverade) känslor av besvikelse.
På mamma är jag inte besviken, även om jag stundtals känner uppgivenhet över att det blev som det blev.
Här biter inga rationella argument som att det är livets gång, ålderns inverkan o.s.v.
Och övergiven kan jag känna mig ibland.
Jag frågar mig om det möjligen kan vara så att besvikelsen, uppgivenheten och  övergivenheten är olika sidor av samma mynt.
Känslan av övergivenhet har heller ingen rationell grund. Jag är lyckligt lottad som har så otroligt goda och lojala vänner på olika håll i landet.
Syskon kan jag däremot sakna i det här läget, hoppas ändå på fortsatt stöd också från dem som jag har blodsband till.
Trots att jag ibland beter mig mindre hyfsat i min sorg.

I de stunder när jag halkar tillbaka till sorgens början kan jag ibland gripas av handlingsförlamning. Då sitter jag här hemma och tittar mig omkring på allt som är ogjort. Men jag diskuterar med mig själv, på det sättet kommer jag igång med att göra saker. Och jag kräver inte för mycket av mig själv, gör bara just så mycket som jag orkar, och det är bättre än ingenting.

Men nu stundar semester med dagar som jag kan disponera som jag vill. Jag kommer att mest bara göra saker som jag tycker om. Jag ska läsa, se på TV, lyssna på radio, hälsa på mamma, och plocka och pyssla i mitt hem.
Jag ska se till att jag kommer igång.