Om att blogga

Lika länge som bloggandet har funnits som fenomen jag varit tveksam till huruvida det bidrar till välmående för mänskligheten eller inte. Har tänkt att skribenten kanske i obetänksamhet skriver och publicerar sådant som kan bli till skada för hen själv eller för läsaren. Har tänkt på vådan av att  utlämna tankar och funderingar kring sig själv och andra.
Men nu har jag alltså börjat i alla fall. Ända sen jag var barn har jag drömt om att få skriva och publicera åtminstone en (1) roman.
Tyvärr har livet har hittills inte gett mig den ro som jag skulle behöva för att kunna fokusera på att låta orden flöda och inte minst bearbeta och sammanställa orden till fungerande helhet. På alla förträffliga skrivarkurser där jag deltagit, har jag fått höra om vikten av att skriva regelbundet, gärna vid samma klockslag varje dag. Klockan 18.00 - 18.15 varje kväll borde jag ha skrivit åtminstone ett ord i min text.

Min oroliga själ har inte gett mig denna regelbundenhet. Häromkvällen kom jag plötsligt på, att bloggandet kanske kunde vara ett alternativ för att hjälpa mig framåt. Brännande ämnen att bearbeta och förmedla i text saknar jag inte.

Mitt första blogginlägg känns som en ny början.