Sjuk och frisk eller frisk och sjuk

Jag vet verkligen inte om jag är sjuk eller frisk. Räknas man som frisk om en ortopedisk operation misslyckas och man blir mera hjälpberoende? Ett medfött funktionshinder är inte en sjukdom enligt mitt sätt att se på hälsa och sjukdom. Ett funktionshinder är ett funktionshinder, eller en funktionsnedsättning eller en funktionsvariation, benämningarna är många. Men livet blir besvärligt om jag som funktionshindrad blir sjuk. Jag rehabiliteras inte tillbaka lika snabbt som den som inte har något funktionshinder i botten. Är man dessutom spastisk känns smärtor i benen (eller armar om spasticiteten är större där) starkare än för den som inte lider av spasticitet. Men också jag vill vara frisk. Jag vill veta hur mediciner påverkar min kropp i sin helhet, inte minst vill jag veta hur tarm och blåsa påverkas.

När livet känns värt att leva

Det är märkligt hur vissa dagar av bekymmer och oro faktiskt kan berätta om skam. Nu tänker jag inte på världsläget, utan helt själviskt på min egen tillvaro. Som mina följare säkert har förstått, har jag mycket större problem med min kropp nu än tidigare. För mej som alltid satt en ära i att vara självständig, är detta att vara beroende av hjälp en ny situation. Mest energi tar ovissheten. Visst förstår jag att min rörlighet inte kommer att bli som tidigare, men nog känns det konstigt när graden av begränsning ökar. Förutom att det känns otryggt, förlorar livet en del av sitt skimmer. Glädjen över att KLARA SJÄLV är nästan borta, iställlet har en rädsla och en skam över att INTE KLARA SJÄLV tagit över. Borta är också "utekvällarna" (ända till kl. 21.00) med bio och ett glas rött. Men en hel del goda ting finns kvar, böckerna, kaffet (vid lämpliga tillfällen), TV:n och radion (främst SRp2) och till hösten lyckas jag kanske med att starta upp min kursaktivitet igen (=Vuxeninstitutet). Just nub består livet mest av glidbräden, Panadol Extend och oro.